Något jag gärna vill använda bloggen till är att göra djupdykningar ner i mina absoluta favoriter när det kommer till kostym design. I dessa posts kommer jag att undersöka vad det är som enligt mig gör just de till dom bästa.
Jag kommer att titta efter hur kostymdesignern har fått en sammanhängande kostymdesign och leta efter ledtrådar till vad kostymdesigner kan ha haft för inspiration och syfte bakom en viss design.
Det finns några filmer som reser sig över alla andra, filmer som når rakt in i hjärtan. För mig, inte alltid, men väldigt ofta så är det filmer där kostymen har en talande roll.
En av dessa filmer är Disney’s live action -Cinderella- (2015) Kostymdesigner: Sandy Powell
Askungen är en klassisk saga som ligger mig varmt om hjärtat.
Sandy powell har skapat ett eget universum för denna askungen saga som tar inspiration ifrån många olika håll. Vi har en bild ifrån den klassiska tecknade filmen som lovar oss ett spektakulärt klänningstillfälle men klänningen i den här filmen ser helt annorlunda ut. I intervjuer där Powell pratar om kostymdesignen refererar hon till 1800 talet men hon säger att hon inte håller sig till en historisk design utan blandar, allt inom ramarna för en prinsess “Fairytale” saga.
För att strukturera upp det så att det blir lite enklare tänkte jag börja fokusera på de två familjerna som vi träffar i början av filmen, nämligen Ellas (Askungen) och sedan Lady Tremaine (Den elaka styvmodern) och hennes två döttrar. Först möter vi Ella’s familj.
Ella’s värld går i ljusa färger med mycket inspiration av naturen.
Ella’s mamma är på något sätt som en saga i sig själv, känslan jag får när jag ser på henne är susande och flowy. Som en skogs älva, jag får också en känsla av en perfekt 50-tals hemmafru men en “naturligare” lantlig sådan.
Det är som att det är svårt att se henne “klart”, nästan som ett minne. Ella’s mamma är ju bara med i början så vi hinner aldrig få någon hel uppfattning av vem hon är. Och bilderna vi ser av henne och kostymerna hon har på sig reflekterar det. Ni vet när man blundar och försöker komma ihåg något men hur mycket man än försöker så ser man det inte klart framför sig, utan istället bara en stark glimt av något.
För mig känns Ella’s mor som att Ella stängt sina ögon och försökt minnas sin mor, hon får ingen klar bild men en känsla av att hon var otroligt godhjärtad lyser stark. Bilden av moderns kostym blir som en rörlig bild av ett minne och en idyllisk barndom.
Ljus, kärleksfull, feminint och naturinspirerad är teman i moderns kostym. Denna godhjärtade kraft är det hon för vidare till Ella, det reflekteras i kostymen, vilket blir tydligt också i bilden nedan där Ella och modern har liknande kläder.
Mammans kostym ser ut att vara en blandning av olika referenser. Rynkningen fram på livet är mycket lik klänningar från ca 1840 (se nedan)
Skärningar som gav intrycket av bredare dekolletage med sluttande axlar var också mycket använda under den här perioden. (Notera att sömmen för ärmen är nedanför axeln)
Den här siluetten ser vi också mycket under 50-talet. “V” format liv och en vid kjol drar fokus till en smal midja. Modern har också fina smycken, vilket man kan kanske inte har när man är ute och pysslar i trädgården. Men det kan vara så att smyckena hjälper till att stödja minnesbilden av modern och även familjens välstånd. Färgen på smyckena är blå, vilket kan vara en referens till Askungens klänning längre fram..
Klänningar från ca 1840 med liknande snitt och rynkat fram:
Ella’s pappa ser ut att vara i princip rakt upp och ned en herre från 1800-talet. På så sätt “hör han ihop” med modern. Han är den fasta punkten i Ella’s liv och färgerna i kostymen reflekterar detta. På bilden ovan av hela familjen ser vi honom med brun väst och grön kravatt. Här ser vi honom i en rik blå färg. Grundande färger. Precis som Ella’s mammas kläder var inspirerade av naturen tycker jag vi ser det i färgerna på pappans kostym. Jorden, skogen, havet.
Här ser vi honom med en blå frackkavaj. Här är hennes far i sitt esse “lyckligt lottad med en fin familj” och kostymen matchar denna känslan. Ofta är det denna klädsel vi refererar med en stilig man i sagornas värld. Det är även samma look som Mr.Darcy från Jane Austens värld har. Looken är tagen från början av 1800-talet och dåtidens stilikon Beau Brummel. Även rutigt var mycket använt av herrar under 1800-talet.
Bild av Beau Brummel det tidiga 1800-talets dandy
Hattar från en katalog år 1875
Ella brås på sin mor och vi ser även henne i ljusa färger. Här har hon blå blommor i håret som liknar hårnålen mamman hade.
Det är mycket möjligt att hon ärvt och sytt om sin mammas kläder. Förklädet ser ut att vara det vi kan skymta på bilderna på modern ovan. Ett förkläde var ett ofta använt plagg genom flera 100 års historia, därför blir det självklart att även hon har ett förkläde när hon jobbar på en gård.
Eftersom att hon är sin egen person som är en blandning av mor och far har hon sin egna färg, ljusblå. Förklaringen på mönstret kan vara den samma. Hon har bara några få blommor istället för helblommigt som sin mamma.
Att inte klänningen är helmönstrad och så enkelt ljusblå gör också att hon står ut som ett litet ljus, det blir tydligt att hon är huvudkaraktären i relation till alla andras kostym.
Livet på klänningen är rakt över bysten istället för “V” format som på mammans kläder. Tanken kan vara att det är en “yngre siluett”.
Vi skymtar en vit chemise som tillsammans med den raka formen får mig att tänka på klänningsliv på 1700 talet, speciellt med uppkavlade trekvartsärmar.
Livet påminner mig också om klänningar från regency perioden i början av 1800-talet (Tänk Jane Austen rakt över bysten klänningar). I början av 1800-talet var ju då pappan blev “placerad” när han skulle vara som stiligast..kanske finns det någon koppling?
Jag älskar den här klänningen, den är så fint talande på många olika sätt. Det var också spännande med de ideer jag kom på kring mammans klänning.
————————————————————–
Hej hopp! Jag hoppas ni tyckt om att läsa om alla mina klänningsteorier 😀 Serien fortsätter! Hej så länge!
/Isabella Juliosdotter
Det som gör mig så glad med den här serien är att vi i slutet får se två kvinnor som kan leva ett “normalt” liv. Efter mycket möda och besvär i del 2, lyckas de senare visa att två kvinnor som älskar varandra inte alls alltid varit tragiskt och omöjligt utan en möjlig verklighet.
